Nashville demolition derby tidigare känt som Music City Grand Prix blev en orgie i murbesök och flaggviftande. Gulflaggorna avlöstes enbart av de röda under nattens makalösa lopp i Nashville Tennessee.
Segrande i loppet står ännu en gång Marcus Ericsson som gjorde ett enastående lopp efter vad som redan från början såg ut att bli en total flopp.
Efter att Dalton Kellet fått bilproblem på varv 2 och orsakat den första i en lång lång rad av gulflaggor så körde Marcus in i Bourdais som bromsade innan omstart och Marcus bil tog en ordentlig luftfärd. Där trodde vi alla att kvällen var över för marcus del som tvingades in i depån för att byta framvinge och han kom ut som 18e bil i fältet. Marcus som dömdes som vållande till olyckan med Bourdais tvingades till en Stop n Go och var nu hjälplöst sist. Efter några korta tävlingsvarv blev det återigen gulflagg när Ed Jones störtdök på insidan av Scott McLaughlin och McLaughlins bil snurrade.
När en rad förare gick i depå stannade Marcus ute och klättrade till en 17e plats. Vid omstart lyckas Will Power bromsa på sig och sätter Simon Pagenaud i muren och ett 10tal bilar blir fast i kaoset. En som däremot lyckades hitta en lucka och ta sig förbi var Marcus Ericsson som med det klättrade till en 12e placering, loppet rödflaggades för att dels kunna flytta på alla de bilar som står utspridda och blockerar hela banan, och dels för att domarna ska ha en möjlighet att få en överblick över kaoset som uppstod. Under rödflagg beslutade Jimmy Johnsons team på att utföra reparationer på hans skadade bil och Johnson blev diskvalificerad pga att ha utfört “Ej godkända reparationer under rödflagg”.
När tävlingen återupptas är det Colton Herta som leder före Alexander Rossi och Scott dixon. Trion följs tätt av hårt jagande Romain Grosjean och Felix Rosenquist, Ericsson tar sig direkt upp till en 11e plats.
På det 31a varvet går Rinus Veekay, som låg 10 varv efter ledande Herta och var inblandad i den stora ihopkörningen tidigare, i muren och loppet gulflaggas ännu en gång. De ledande 9 bilarna går i depå men marcus stannar kvar ute och klättrar från en 10e plats till ledningen.
Pga banans utformning så går det nästan snabbare för de bilar som går i depån än för de som stannar kvar ute på banan bakom säkerhetsbilen och den ledande Colton Herta hinner nästan ut före den säkerhetsbil han nyss lämnat för att göra ett depåstopp. När säkerhetsbilen kommer till slutet av depåområdet med Marcus ericsson i hasorna hinner nästan Herta ut jämsides med Ericsson och Herta skriker över radion att han ska kille före ericsson, något domarna inte håller med om. Efter det efterföljande kaoset så har vi en top 3 bestående av Marcus Ericsson, Ryan Hunter-Reay och Jamed Hinchcliffe på en 3e plats Colton Herta, Alexander Rossi 4a och 5a.
På varv 40 är det så dags att ta fram dom välanvända gula flaggorna igen, Will Power sätter denna gång sin teamkompis Scott McLaughin i muren när han störtdyker på McLaughlins insida. Denna gång blir det en längre gulflagga än vanligt. En av serveringarna längs banan får någon typ av problem och det rinner ut stora mängder vatten i en av kurvorna och det tar en längre tid att sanera än beräknat.
Under slutet av gulflaggan går större delar av fältet in i depån, däribland även Ericsson som enbart tappar placeringar till bla Colton Herta, Josef Newgarden, Connor Daly som beslutade att stanna kvar ute på banan, Ericsson kommer ut ur depån som 8e.
När loppet äntligen drar igång på det 51a varvet hinner vi inte ens ett helt varv innan det är flaggor igen. Denna gång är det Felix temkompis Pato O’Ward som försöker bromsa sig förbi Alexander Rossi och båda bilarna hamnade i muren och O’Ward blir stående på banan.
Jag antar att vid det här laget så är dom inte på skiftlag 3 i flaggposteringarna. Toptrion och 2 till dyker direkt in i depån och i ledning hittar vi nu Romain Grosjean före Marcus Ericsson och James Hinchcliffe.
När säkerhetsbilen släpper iväg fältet på det 53e varvet hittar vi Herta på en 9e plats och jakten mot toppen börjar. Herta som tveklöst har loppets bästa bil plockar flera placeringar redan under första varvet och kommer ganska snabbt ifatt Felix Rosenqvist som ligger på en 6e plats när Rookien Cody Ware snurrar och får motorstopp och åter igen, ni gissade rätt, Gula flaggorna fram. Under gulflaggorna går Grosjean in i depån och vi hittar åter i gen Marcus i ledningen. NI vet, killen som i början av loppet hoppade höjdhopp med bilen över Sebastian Bourdais och tvingades byta framvinge är ännu en gång uppe i ledningen.
När loppet, för vad som känns som tusende gången, återupptas igen har vi en top 5 bestående av Ericsson, Dixon, Hunter-Reay, och Rosenqvist men direkt efter omstarten dyker Herta förbi Felix på insidan och Hertas jakt mot toppen återupptas med vansinnig fart. Herta plockar placering efter placering och är snart uppe på en 3e plats med sikte på Scott Dixons 3e. Dixon kämpar för att hålla Herta bakom men med enbart 19 varv återstående av loppet tvingas han släppa förbi en mycket snabbare Colton Herta. Herta som nu har satt sitt sikte på den ledande Ericsson plockar meter för meter i de trängre och kurvigare sektionerna av banan men Marcus bil är mycket snabbare på raksträckorna och katt och råtta-leken fortsätter varv efter varv. Colton plockar mark i kurvorna och Marcus drar ifrån på rakorna. De båda har vid det här laget skapat en ordentlig lucka ner till tredjeplacerade Scott Dixon som inte hänger med i de bådas tempo. Herta skriker efter mer information om hur många PtP Ericsson har och hur Ericsson har det med bränsle.
Med 13 varv kvar av loppet krokar Grosjean ihop med Simon Pagenaud och Simons bil slår i muren och skadar bakhjulet men lyckas haltande ta sig in i depån och vi slipper en ännu en säkerhetsbil på banan. Colton som vid det här laget har fått kontakt med Marcus i den slingriga delen av banan gör ett försök och bromsar nästan på sig och undviker muren med vad som ser ut att vara enbart millimetrar till godo, Marcus får genast en lucka på nästan 2 sekunder och Herta tvingas börja om från början med sin jakt. Herta som vid det här laget låter mycket upprörd över radion har börjat överköra bilens däck och han tvingas kämpa för att hålla bilen på banan när han accelererar ut ur kurvorna.
Herta plockar återigen på Marcus och har med bara 7 varv kvar plockat över sekunden på Marcus ledning. Då på den 6e varvet händer det som vi nästan bara suttit och väntat på, Herta går för hårt in i en kurva och lyckas inte behålla greppet och hamnar hårt i muren i kurva 9, jakten är för kattens del över. Loppet rödflaggas och samtliga bilar går in i depån och väntar på att banan ska saneras efter olyckan. Med 4 varv kvar återupptas loppet under gulflagg och trion Ericsson, Dixon, Hinchcliffe rullar ut på banan före Hunter-Reay, Graham Rahal och Felix Rosenqvist i top 6.
Starten går för sista gången och Marcus sticker direkt ifrån Dixon och skapar genast en lucka på en halv sekund, en lucka som bara ökar och ökar och med bara ett varv kvar ser det ut som bara ett misstag från Ericssons sida ska stoppa han från att ta sin andra seger.
Marcus Ericsson gjorde ett av vad jag vågar påstå bästa lopp i sin karriär, kanske tom det bästa indycarlopp jag någonsin sett. Han bevisade ännu en gång vilken makalöst bra förre han är. ALLT stämde efter kraschen, strategin satt som den skulle, turen låg för en gångs skull på Marcus sida men framför allt så satt körningen till 110%, ett helt makalöst lopp.
Efter loppet såg jag en tweet jag inte kunde annat än skratta åt och jag avslutar denna långa rapport med orden:
“That whole race came down to strategy.
Marcus strategy of crashing at the beginning worked well against Coltons strategy of crashing towards the end.”
Text: Robban Strandberg
Foto: Indycar.com
