Tävlingen arrangerades som vanligt av SHRA-Sundsvall och kördes på Sundsvall raceway, en bana som knappast behöver någon större presentation om ni varit intresserade av drifting de senaste 15+ åren.
Redan på det första förarmötet beslutades att slå ihop både Pro och Semi-Pro till samma klass pga det relativt begränsade startfältet, något som uppskattades av både förarna och publiken på plats. Banan är den gamla klassiska SM slingan där man startade på slutet av dragstrippen och initierar åt vänster längs den långa muren. Träningarna flöt i stort sett utan några större problem. vi hade ett par förare som tyvärr hade ett par lite för närgångna besök med murarna och tyvärr även ett bakaxelhaveri för Kadikis som med lite hjälp från lokala hjältar lyckades hitta delar så han kunde köra i kvalet.
Överst i kvalet fick vi se en förare som besökte banan för första gången. Michel Hamwy som trots bristen på sömn satte en riktigt fin kvalrunda med 94p och knep översta kvalplatsen före Niklas Halo Jonsson på 92p och Jim Olofsson på 91. Riktigt kul att en förare som aldrig tidigare kört banan lyckas ta en topplacering före förare som nött banan tidigare.
Stegen bjöd på en hel rad riktigt fina battles trots att det var en blandad klass och PRO-förarna fick kämpa mot “RM-förarna”, speciellt mot duon Persson och Jonsson som båda hade en riktigt bra dag och båda klättrade till top 4 mot Olofsson och Hamwy.
Vi fick en oerhört jämn top 4 mellan 2 PRO-bilar och 2 Semi-PRO där vi på ena sidan hade Hamwy mot Persson och på den andra Olofsson mot Jonsson. I den första delen så gjorde både Hamwy och Persson några småmissar men Persson säkrade sin plats i finalen. Den andra delen av top-4 var mycket jämn men Jonsson hade en något högre fart på sin bil och Jim tvingades satsa ordentligt för att hålla prox genom banan. Battlen gick vidare till en OMT där vi ännu en gång fick se hur Jonsson skapade en lucka som Jim hade svårt att täppa och Jonsson tog segern i den andra battlen och fick ännu en gång på kort tid möta sin “RM-rival” i en final. I battlen om 3-4e plats så möttes Jim och Michell i en riktigt bra battle, Jim hade en bättre lead och Michel hade en bättre chase och för oss åskådare så hade ingen kunnat gissa utgången.
I RM-fina… hmm.
I Finalen så möttes RM-duon Jonsson/Persson i en riktigt spännande battle där Jonsson såg ut att ha lite bättre grepp, eller så hade han helt enkelt mindre respekt för den långa muren, något han bevisade genom att “dra röven” längs hela muren och avyttra sin bakstöt i sin lead, än Persson. Persson däremot tycker jag gjorde en snyggare och renare leadrepa något som speglade sig i Jonssons chase. Ännu en battle mellan dessa två där man som vanlig dödling, omöjligt kunde avgöra vem som segrat. Det här är 2 killar vi kommer att få se mycket av i framtiden och det kommer att bli riktigt intressant att se hur dom kommer att stå sig i PRO nästa år. (för det räknar vi kallt med) .
Resultatet efter en fruktansvärt underhållande, och trots den relativt stora prispottens storlek, avslappnad och nästan lite lekfulla tävling blev som följer:
1a Niklas Jonsson
2a Simon Persson
3a Jim Olofsson
4a Michel Hamwy
Text & Foto: Robban Strandberg
