Vid sidan av att filma motorsport så har jag haft en “karriär” som co-driver inom rally.
Det är en mycket spännande uppgift att lotsa en förare genom skogsbryn i Småland, slätter i Skåne och vinterlandskap i Dalarna i så hög fart som möjligt.
Dock har jag inte fokuserat på detta de senaste åren. Dels pga. det rådande världsläget som skrivits spaltmeter om, samt att driftingen varit
så oerhört kul att följa.
Men så på nyårsafton, inte vid tolvslaget utan långt tidigare fick jag ett samtal från Martin Lindén. Helt och hållet vad det handlade om kommer jag skriva om längre fram. Dock gällde det initialt om att vara co-driver i en tävling i Värmland.
För våra läsare kanske detta namn klingar bekant. Vi skrev om honom i november då han gått i mål på RAC rallyt i Storbritannien. Länk till artikeln.
Nu i helgen var det dags. Som en förberedelse för det kommande äventyret förberedde vi den nu sex decennier gamla PVn för att känna på vinterväg i Värmland.
Kontrollera så att allt sitter där det ska, se över motorn. Där ett av stegen var att fylla på förgasarolja i de dubbla SU:na. Jag såg till att karläsarlampan satt där den skulle och att den fungerade som tänkt.
Däcken är mycket speciella när man åker vinterrally. Ett vanligt dubdäck har ca. 2mm utstick. Här är det mellan 6 och 8 mm.
Teamet styrde kosan mot Värmland och Finnskogsvalsen i Torsby. Mycket mer rally än detta blir det inte. Någon sträcka var samma som brukar användas i Rally Sweden.
Då jag inte åkt rally på ett och ett halvt år så kändes det onekligen ganska ringrostigt.
Något jag använde i större utsträckning denna gång var en eller rättare sagt två trippmätare. För att navigera mellan sträckorna används en roadbook där vägen beskrivs med bilder på vart man ska svänga. Ortsnamn eller pilar används oftast.
För varje info visas ett delmått. Det är här trippmätaren kommer in. Där ser jag hur långt vi kört och kan således förbereda föraren på när han ska svänga.
Även en GPS tracker användes på denna tävling. Detta är ett verktyg för tävlingsledningen så att de kan följa de tävlande. Skulle ett ekipage få stopp på specialsträckan så har besättningen ca 30 sekunder på sig att kvittera i appen att man är okej. Skulle det vara så att olyckan varit framme och man t.ex. har förlorat medvetandet och inte kvitterar att det är ok, så skickas ett SOS larm direkt.
Anmälan, avlastning, GPS-tracker, besiktning, ja stegen är många innan man sitter i rallybilen vid TK0 och ska ge sig ut på tävlingen.
Tävlingen var upplagd med 5 sträckor på totalt 8 mil och närmare 16 mils transport, en ganska lång tävling. Då teamet tävlade i Appendix K reglementet så körde vi utan noter och enbart med roadbooken. Detta gjorde att jag mest satt med och påpekade hur vägskälen såg ut på sträckorna.
Martins senaste vintertävling var 1987 så även han var lite ringrostig kring att framföra PV:n på isiga vägar. Efter en lite trevande inledning på de två första sträckorna, vilka var väldigt svårkörda så kom vi till en lång service.
Anledningen till den längre servicen var att arrangören MK Ratten ville att delar av tävlingen skulle köras i mörker.
Vid service visade det sig att vi låg tvåa i klassen efter Håkan Holm och co-driver Jesper Holm i deras Volvo Amazon. Inte en så dålig start ändå tyckte vi.
Min vana trogen såg jag till att teamet fick i sig lite mat innan det var dags att tackla de tre kvarvarande sträckorna.
Här vart det fränt. Bra vägar och bra underlag, alltså mycket is så att däcken fick bra fäste. Sista sträckan så fick PVn sträcka ut på sig ordentlgt.
“Sista sträckan var för snabb för PV:n”, sa Martin efter målgång.
Här fick vi tyvärr se oss passerade av Stefan Bernhardson och co-driver Tony Karlsson i sin Ford Mustang. Den varvade ur på högsta växeln vid 170km/h,
det gör inte en PV med en B18 på 109hk. Med 0,3 sekunder blev vi nedpetade till en tredjeplats i klassen.
Dock är vi nöjda med dagen. Vi har fått viktiga vintermil tillsammans. PV:n var nästan hel, endast ett krängningshämmarfäste som gav upp.
Detta var första tävlingen tillsammans så vi har lärt känna varandra bättre.
Just dynamiken inom teamet är oerhört viktig. Även punkter så som mat, planering, sömn innan tävlingen påverkar tävlingsdagens resultat långt än vad man kan tro.
“Det blev en bra tävling. Vi fick ett bättre flyt ju mer vi körde”, sa Martin i servicebilen på vägen hem.
Detta var den första i förhoppningsvis en serie av artiklar som går lite behind the scenes i en rallybil.
I kommande artiklar kommer det avslöjas vad som målet med denna satsning är om allt går som det ska.
Text: Mattias Laago
Foto: Mattias Laago
