16 C
Sundsvall
onsdag, augusti 4, 2021

Mikaela Åhlin-Kottulinsky: ”Jag vill bli första kvinnliga mästaren i STCC!”

Som en av Sveriges högst profilerade racingförare just nu är Mikaela Åhlin-Kottulinsky aktiv i svenska STCC och i den internationella serien Extreme E.

Bakgrund

Med föräldrar som tävlingsförarna Susanne Kottulinsky, europamästare i rally, och Jerry Åhlin, rallyförare, och med morfadern Freddy Kottulinsky, med bland annat en svensk formel 3-titel och en Paris-Dakar-vinst, kan man verkligen säga att racingen finns i blodet för 28-åringen som föddes i Karlstad 1992.

Efter att som barn fokuserat på gymnastik och dans, började Mikaelas motorsportkarriär vid 12 års ålder när hon ärvde sin brors gokart. Efter 7 år i karting, med några segrar och framskjutna serieplaceringar, tog hon steget upp till touringcar racing.

Hösten 2011 var Mikaela en av 12 tjejer i FIA Women i Motorsports shootout till Volkswagen Scirocco R-Cup, något som slutade med att hon fick möjlighet att tävla i serien 2012 som juniorförare. Säsongen 2014 kom så en historisk seger på Norisring den 28 juni. Aldrig under Volkswagens 17-åriga tävlingshistoria hade en tjej klättrat upp på toppen av pallen.

2014 fick Mikaela också lite erfarenhet av Rallycross genom RX-teamet JC Race Teknik, bland annat på Höljes. Inför 2015 startade en ny serie, Audi Sport TT Cup, dit många sökte och Mikaela blev en av få utvalda som fick tävla i cupen.

Säsongen 2016 tävlade Mikaela i ADAC GT Masters, som Audi Sport Factory-förare. Inför 2017 blev hon medlem i Audi Sport racing academy och tävlade åter i ADAC GT Masters. Hon tävlade också i Scandinavian Touringcar Championship, STCC med PWR Racing Junior Team. Inför 2018 flyttade hon upp i PWRs huvudteam och här kom också den första segern i STCC, som första kvinnliga förare någonsin. 2019 kom hon också att börja tävla i Extreme E.

Vi pratar med Mikaela under tiden hon är på väg till deltävling 2 i STCC, som körs på Drivecenter Arena utanför Skellefteå, dels om STCC och även hur chansen till Extreme E dök upp.

Vi är nu en bit in i säsongen, första STCC-deltävlingen avklarad och dessutom ett par Extreme-E. Hur har säsongen varit så här långt?
-Bra tycker jag! Extreme E, om vi delar dem, så var ju Saudi en ganska tuff start. Vi var sent in i serien och hann inte testa och analysera data, så vi kom mycket bättre förberedda till Senegal. Och där kändes det också väldigt bra med våra framsteg med bilen. Även hur vi fördelar kraften, för man får fördela kraften då hur du vill, både för start och för race, så känns mycket bättre. Även STCC kändes som en bra start och sedan är det klart tråkigt att bli påkörd i race 3 men nöjd med race pace och så vidare, så det känns bra.  

I STCC har du börjat med en andra, en tredje och en tionde plats. Din teamkamrat har dessutom ett par segrar. Hur är känslan i Cupra Dealer Team – PWR Racing?
 -Jag tycker att vi kommer mycket starkare in i serien i år. Förra året så kom bilen väldigt sent på grund av Covid och vi var inte alls så förberedda som vi ville vara, så jag tycker att vi kommer mycket bättre förberedda in i den här säsongen. Och mycket bättre planerade skulle vilja säga. 

Hur är det att tävla med en så rutinerad förare som Robert Dahlgren?
 -Jag får lära mig jättemycket! Det får man verkligen säga. Och som sagt så är han otroligt rutinerad. Det är klart att de där sista tipsen kommer inte han dela med sig av för att hur det än är så har ju han tjänat ihop till och lärt sig dem genom sin erfarenhet. Men ja, jag att jag fått många många bra tips och råd under åren som gjort att jag har tagit stora kliv som som racingförare och det är jag väldigt tacksam för. 

I Sverige har du varit känd några år nu som en duktig racingförare. Hur kände du när du fick chansen att vara med i Extreme E?
-Jag tycker att det är viktigt att poängtera att jag jobbat för det väldigt länge, tillsammans med Continental. I och med att jag fick samtalet från Continental om att som testförare jobba med dem för att utveckla däcken för Extreme E, så har mitt mål varit att vara med i serien. Det som är lite kul är att då, i början av 2019, så var det ju inte några Lewis Hamilton, Nico Rosberg eller Jenson Button-team, utan det var ju en väldigt okänd serie då och att få se hur den har vuxit därifrån till vad serien är nu, till att också köra i serien känns ju otroligt bra och har ju alltså varit mitt mål sedan start. 

Ser du det som ett bra steg ut i en internationell karriär i traditionell racing också?
 -Jag vet inte. Det är klart att komma upp nu på internationella kartan så att säga så kanske det är så att fler chanser dyker upp. Det vet jag inte. Men å andra sidan är det ju om man tittar på dem två väldigt väldigt olika sporter. Sedan är det klart att om man uppmärksammar att jag kör Extreme E så ser man kanske att jag kör racing här i Sverige också. Men det är ju två helt olika världar av av körning och det kan man väl säga om de som är i serien också, de kommer ju från väldigt olika världar.

Det finns ju onekligen en hel del rutin i startfältet, med Sebastien Loeb, Carlos Sainz sr med flera, men också en hel del svenskar. Hur är det att hänga med förargruppen i samband med tävlingarna?
 -Det som är kul med förarna här är det här med Legacy-programmet som gör till exempel att vi tillsammans ger oss ut, som sist nu i Senegal där vi har planterat en halv miljon mangroveträd och målet är en miljon. Man känner att man gör någonting som är så mycket större än själva sporten och det är det som är det viktiga budskapet med Extreme E mer just att att det är så mycket större än sporten och att man bara bidrar till den här positiva förändringen och utvecklingen.

Tror du att Extreme E lyckas med att sätta det fokus på miljöfrågorna som är tanken?
 -Ja, men det tycker att jag. Det är ju så man man försöker skapa en häftig racing för att uppmärksamma de här frågorna och jag tycker också att man gör det och det är inte bara enbart via att man kör elbil, utan framförallt just de här aktiviteterna som vi gör. Som i Senegal, direkt när vi kört färdigt racet så går vi ut och gör en en beach clean och även innan som sagt, planterar träd. Så jag skulle säga att jag tycker att de lyckats sätta fokus på frågorna med alla de initiativ som de gör, även med utvecklingen kring teknik som man också gör. 

Avslutningsvis, var ser du dig själv inom racingen om ett år respektive om fem år? Vad kör du och var? 
-Jag har fått den där många gånger och jag undrar om det någonsin stämt faktiskt. För man kan säga så här hade frågat mig för fem år sedan om jag skulle köra offroad i en elbil i Extreme E så hade jag inte sagt det, för att jag inte haft en aning. Så just nu ska jag vara ärlig med att jag tar det för det som är för stunden. Självfallet är en stor dröm att få bli den första kvinnliga världsmästaren, gärna i ett elbilsmästerskap för det har vi inte haft något ännu. Men jag har lärt mig är att… självklart har jag drömmar och mål, det är samma sak jag vill vinna och bli första kvinnliga mästaren i STCC också, väldigt gärna inom snar framtid, men annars har jag lärt mig att att se vilka möjligheter som som dyker upp och inte vara för låst, utan se vad det dyker upp för möjligheter. 

För en förare som byggt på sig rutin från olika serier och med en rejäl dos talang och arbetsmoral i botten är det såklart rätt att greppa möjligheterna i farten. Vi är övertygade om att Mikaela Åhlin-Kottulinsky kommer att ges många fler chanser inom olika delar av bilsporten. Motorsportmagasinet tackar så mycket för pratstunden och önskar Mikaela och teamet lycka till i Skellefteå!

Text: Christer Hägglund
Foto: Oscar Malmlund

Christer Hägglund
Fotograf och skribent som under åren 2017-2020 arbetat med drifting, men gärna fotograferar och skriver om de flesta grenar. Utgår ifrån Sundsvall och har Sundsvall Raceway och Mittsverigebanan som hemmabanor.

Related Articles

Våra Sociala Medier

609FansGilla
550FöljareFölj
63PrenumeranterPrenumerera
- Advertisement -spot_img

Senaste artiklarna