“Får vi nåt tips om hur årets indycar slutar av våra indycarexperter, innan årets säsong drar igång?”
Jahapp, då är det tydligen tänkt att man ska på något sätt framstå som någon som har koll på hur det kommer att gå under året, som om det ens vore möjligt att ha 50% rätt.
Jag började nästan maniskt följa Indycar redan någon gång runt 1985 (Jo, han är så pass gammal) Det var det året far och son Al Unser senior och Jr lyckas tvåla till Mario och hindra honom från att behålla titeln. Om inte minnet är helt ute och yrar så var det bara en ynka poäng som skiljde far och son åt i slutet av året.
Redan på den tiden var det i stort sett omöjligt att på förhand tippa vem som i slutet av säsongen skulle stå överst på pallen. Förare som Mario Andretti, Bobby Rahal, Emerson Fittipald, Rick Mears, Arie Luyendyk och många många fler gjorde det hela i stort sett omöjligt för alla “förståsigpåare” att försöka förutspå hur året kommer att sluta den 26:e september.
Utom möjligtvis Robin Miller då, ni vet, killen som 1981 kickstartade sin karriär med att bla anklagade AJ Foyt för att fuska och åkte på en snyting i depån. Sedan dess har han nästan besuttit en orakelliknande förmåga att förutspå hur tävlingar och större delarna av året skulle sluta. Vi får inte heller glömma min stora idol Marshall Pruett, den killen ÄR Indycar.
Disclaimer: Jag vill å det yttersta försäkra er om att jag aldrig har, eller kommer att påstå att jag ens är värdig att ens nämnas vid namn i närheten av storheter som Miller eller Pruett. När det kommer till kunskap om Indycar och dess värld är dom mäktigare än de olympiska gudarna, och att den gegga jag här nedan smetat på era skärmar, i form av en spekulation i årets säsongs slutresultat, har en lika klen möjlighet att överleva i slutet av året som en isbit i din ficka på Mantorp Parks innerplan en solig lördag i juli.
Så here goes nothing…
Segrare i 2021 års indycar-serie blir ingen mindre än Josef Newgarden tätt följd av Scott Dixon och Alexander Rossi. Felix lägger sig någonstans top 7 med Mclaughlin, Power och O’ward. Mackan kommer att klamra sig fast i top 15 och blir i värsta fall av med sin styrning till 2022.
(Det sista är mer för att reta alla Ericssonfans än något jag har backning för, fick jag bestämma skulle året sluta Felix, Mackan och Mclaughlin 1-3).
Hade detta varit TV hade 99% av er bytt kanal nu. Jag nästan hör hur killarna i Indypodden osäkrar sina bössor och kutar mot bilarna.
Att Newgarden är en toppfavorit är knappast någon förvåning, han är en sjukt stabil förare som sällan gör några större misstag och är den förare som lett flest varv under 2017, 2018, 2019, och har flest antal segrar sedan 2014, dvs han vet vad han pysslar med. Till detta hör även att han kör för ett av de kanske bästa teamet i serien med rutin, kunskap, pengar och allt som krävs för att gå segrande ur ett år. Jag tror knappast det behövs någon mer djupgående förklaring till varför jag tippar Newgarden som segrare.
Trion Newgarden, Power och Pagenaud backas i år upp av en “rookie” från Nya Zeeland, Scott McLaughlin, som jag kommer att återkomma till lite senare, och ser på pappret ut som ett ganska osänkbart team, iof sa man samma om Titanic men Penske är mer av en väl bepansrad isbrytare än en överhypad kryssningsbåt.
Den sexfaldige mästaren Scott Dixon kommer att få det kämpigt i år. Han har aldrig lyckats ta 2 mästerskap i rad, de 3 senaste åren har han iof 2 mästerskapstitlar men aldrig 2 år i rad. Under 2020 lyckades han ta 4 st segrar men efter den 4e segern så är det som att luften gick ur helt, 10a, 10a, 9a, 8a och en 3e-plats avslutade ett i och för sig avkortat år på grund av Covid, men han fick aldrig tillbaka farten igen, något som INTE är likt Dixon. Dixon är killen som börjar med ett par skapliga placeringar och blir starkare och starkare under året, 2020 var, trots seriesegern, inte ett Dixonår hur konstigt det än kan låta. Den stora frågan är om han har lyckats ta sig ur vad som såg ut att vara en enorm formsvacka i slutet av förra året för att nå toppen, lyckas han med det kommer han som vanligt att vara en oerhört stark kandidat till segern, tyvärr så tror jag att han inte är tillräckligt hungrig för att nå ända fram.
Alexander Rossi. På tal om att 2020 inte var ett bra år så var Rossis 2020 helt katastrofalt. Inte en enda seger på hela året, något som tillhör ovanligheterna för Rossi som sedan sin Indy 500-seger 2016 inte har missat pallens översta steg något år. 2020 kantades av en rad misstag som nästan kändes lite rookielika misstag med tre krascher och ett missöde som resulterade i ett pinsamt soppatorsk i indy GP. Berodde det på Rossi eller teamets “otur” får andra avgöra. “I just think we sucked globally,” svarade han en reporter som bad om en summering av 2020. Teamets omstrukturering under försäsongen kommer garanterat att tagga Rossi till att klättra till den nivå där han hör hemma. Under försäsongen har Rossi kämpat hårt både med fysisk och mental träning, något som gav resultat i 24h Daytona där teamet tog sin tredje raka seger.
Felix, Mclaughlin, Power och O’ward då?
Felix Rosenqvist bytte som vi alla vet från ett ganska “trångt” team till Arrow McLaren SP efter vad han själv beskriver som ett av de tyngsta året i hans karriär. I ett nystartat tvåbils-team har Felix bättre förutsättningar och teamet kan lägga mer fokus på enbart två förare istället för att försöka töja resurserna till ett 4-bilsteam med FEM tuppar i hönshuset. McLaren kan tyckas vara ett alldeles för nytt team för att uppnå en topplacering men man bör även tänka på vad SP står för, Schmidt Peterson Motorsports som med Sam Schmidt har över 20 år i sporten och tillför en enorm kunskap och rutin. Ett team som under förra året finslipat rutiner och kommit i balans.
Med två “20-åringar” (Felix 29 och Pat 21) bakom ratten, ett rutinerat SP som backas av ett legendariskt McLaren med lång erfarenhet från racing kan inte annat än bli en fullträff i min bok. Speciellt nu när Felix har alla förutsättningar att lyckas och slipper trängas i depån med 4 andra förare.
Scott Mclaughlin, racingkungen från Nya Zeeland gjorde så bra ifrån sig på tidiga tester att han fick en full styrning och rankas som en av de mest värdefulla investeringarna på hela startgridden 2021. Detta mitt bland namn som Nascars Jimmie Johnson och F1’s Romain Grosjean. Mclaughlin har under sin ganska korta men intensiva karriär rört om ordentligt i racingvärlden. Ända sedan 2011 när han började köra V8 Supercars har han varit ostoppbar med race-segrar alla år utom 2015. De senaste 5 åren har han i sämsta fall varit 3a i mästerskapet och de 3 sista åren stod han överst på pallen med slutseger och hela 50 race-segrar. 2019 vann han 18 av 31 lopp och även det smått legendariska Bathurst 1000 där han satte det snabbaste varvet någonsin runt Mount Panorama, oavsett var rekordböckerna säger. Mclaughlin som inte direkt hade en lysande start under sin första indystart 2020 med en DNF som resultat, har en hel del att bevisa under 2021. Till hans försvar så är det nog inte det lättaste att klättra från Supercars till Indys utan att först göra ett antal stopp i den vanliga soppan av serier runt Indycar, men under försäsongen har han visat bra form och satte andra snabbaste tid utan draghjälp. Lyckas han bara överföra 10% av sin talang i en Supercar till Indy så är jag säker på att det inte kommer att dröja länge innan han kommer att stå överst på pallen. Killen är ett geni som kommer att slå världen med häpnad.
Kom ihåg vart ni läste det när ni tittar tillbaka på hans karriär. 😉
Will Power MÅSTE göra bra ifrån sig i år. Enligt rykten så tar hans kontrakt slut under 2021 och jag hoppas att han ser det som en morot att plocka fram den Will Power vi är vana att se, rutinen och farten är det knappast någon brist på men han måste komma i mål i topp 5 fler gånger under året. Kvalkungen som hatade ovalbanor har under den senaste tiden lyckats komma underfund med hur det går till att bara svänga vänster men har haft problem att prestera när det väl kommer till kritan. Trots en hel rad rent ut sagt usla placeringar under förra året så lyckades han ändå knipa en 5e plats i mästerskapet. Av 14 lopp hade han enbart fem topp 5- placeringar och en hel hög med 11 eller tom ännu sämre placeringar. Men Power är Power, han ger sig aldrig och i år lyckas dom bara få ordning på alla missar i depån och råda bot på Powers småmissar i början av året så kommer han bli en kraft att räkna med.
Patricio O’Ward, total fyra 2020 som hade garanterat blivit trea om det inte hade varit för ett par kostsamma misstag i mitten och slutet av säsongen. I årets team har han fått rollen som teamets “försteförare” om man nu tvingas sätta en titel på det hela. En roll som både medför ett ansvar men även större möjligheter än de han hade förra året. Han har nu haft sin första säsong och finslipat den kunskap han hade redan från början. Rollen, teamets erfarenhet och med Felix hjälp kommer han att nå pallen 2021.
Men Takuma Sato då? Du glömde Sato.
Nej, jag har inte glömt Sato, snarare har jag som vanligt spenderat hela vintern med att försöka förtränga Sato. Covid och Sato, två saker jag bara vill radera ur minnet och gå vidare med livet. JA killen är duktig på att köra, JA han har vunnit Indy 500 två gånger, JA han tillför en viss spänning till sporten men NEJ, bara NEJ!
Tyvärr så är han inte där han borde vara i år, dvs på någon dammig bana för Demolition derby eller någon lokal folkracebana i skogarna utanför Bräcke. Tyvärr så kommer han att fortsätta att ramma sina “mottävlande”, tyvärr så kommer han att återigen förstöra säsongen för en rad andra förare och tyvärr så kommer Indycar inte att göra något åt saken.
Kanske borde Sato och några andra av oss hållit oss till den cykelkarriär vi en gång hade och hållit oss långt borta från motorsporten. Framtiden får avgöra.
Mad ramblings: Robban Strandberg
Foto: Chris Owen & James Black/Indycar.com
