Ville som kör en brutal Nissan GTR i Pro Street klassen, han har jobbat hårt med både bilen och sin körteknik, det har betalat sig bra.
Förra säsongen så tog Ville en tredje plats i serien, Pro Street är en riktigt tuff klass med vassa förare. Så att ta bronset i denna klass är en bra bedrift.
Vi passade på och ställde lite frågor till Ville inför säsongen, och vi börjar med att fråga hur han kom in på Timeattack?
– Jag hade bara tänkt köra en trackday på mantorp. Vid tankstationen utanför träffade jag Mikael Pettersson som berättade att han körde timeattack. På den vägen är det.
Hur är känslan efter förra säsongen?
– Känslan har varit väldigt bra dom två senaste säsongerna då jag i tuff konkurrens kommit 3a. Första året kom jag på platser kring 13 till 20 och när jag klev upp på pallen första gången var magiskt.
Berätta lite om bilen du kör, har du gjort något med bilen?
– Jag kör en Nissan GTR från 2015 som jag köpte begagnad. sedan har det lagts ner en hel del tid på den för att kunna konkurrera med dom där jävla fegisarna som kör porsche.
– Jag har jobbat en del med den. Lite aero, hjulinställningar samt lite mer effekt som nu är 650 hk
Vilken klass blir det denna säsong?
– Pro street som tidigare år. Roligaste klassen med hög konkurrens, och snabba bilar.
Målsättning för säsongen?
– I år är det tuffare än någonsin i pro street, har haft en dröm om att vinna ett race (har aldrig hänt tidigare). Det här året blir det tyvärr svårare än någonsin. Men någon pallplats vill jag klara men även det kommer bli svårt. Fast målet är ju alltid att köra snabbast
Favoritbana?
– Knutstorp
Gör du någon träning/simulatorkörning för att vässa din körteknik?
– Jo jag kör lite simulator ibland, nja det har bara blivit två tillfällen i vinter så det är för dåligt. Allvarligt så tror jag mer på att köra bil, blir lite tv spel av simulator. Kommer dock gnugga lite dagen innan varje race mer för att hitta linjerna.
Vi tackar Ville för svaren, och önskar han lycka till under säsongen 2022. Kommer han att klara sin dröm med en vinst?
Text: Henrik Andersson
Bild: Oscar Malmlund