Johan Palmqvist har tävlat i timeattack under några säsonger med sin BMW M3. Men nu är han tillbaka med en ny bil.
Den nya bilen är något så ovanligt som en fabriksbyggd racingbil och vi blev nyfikna och bad Johan berätta mer om den nya bilen, om sitt tävlande och om sig själv.
Du var ute på en testdag med din nya bil. Vad var det för bil du körde?
-Hösten 2019 kom det ut en juvel till bil till salu, en sådan unik bil man bara inte kan släppa blicken ifrån. Detta var då en BMW Motorsport kaross byggd med allt det värsta man kan få tag på. Tillverkningsnummer #038 av totalt 60 tillverkade VLN-karosser. Det betyder att kaross och bur med diverse karossförstärkningar är gjorda i BMW-fabriken avsett för tävlingsbruk.
Den var byggd för långlopp men endast körd 30 timmar. Tidigare ägaren vann BMW Cup för många år sedan, och bilen byggdes ihop någon gång omkring 2005-2007. Det vill säga endast en ägare. De få delar som är BMW original sägs vara från en M3 CSL, därav kallar jag den för en BMW E46 M3 CSL racebil. Kolfiberinsuget kommer från den välkända Loaded M3’an, och till och med kolfibertaket är original CSL. Dämparna är Sachs 4-vägs coilovers som härstammar från WestCoast Racing STCC-bil. Tractive RD906 sekventiell växellåda med extern kylare, utan shift-cut. CSL spindlar och knivkrängare, givetvis ledlager och aluminium-bussningar i chassit. Stoptech Trophy Sport bromsar, ST40-bromsok runt om med feta men otroligt lätta 355x32mm skivor. Det ihop med bromsvåg, det vill säga ingen bromsservo eller ABS.
Kolfiberhuv, kolfiberdörrar, kolfiberinstrumentpanel, kolfiberinsug och motorkåpa, ja nästan kolfiber överallt! Och ja ännu en häftig detalj, AP airjacks.
400hk S54B32-motor från en M3 CSL med specialbyggda kamaxlar, låst vanos. Bara att starta bilen är en upplevelse i sig! Pectel SQ6 styrsytem som tillverkas av Cosworth. Så när man pratar E46 M3, är detta en av de absolut råaste och mest extrema exemplar som finns.
Oj, hur hanterar man att hitta en sådan unik bil på annons?
-Ja, grejen var den att när jag började detaljstudera annonsbilderna såg jag hur perfekt den var. Jag har alltid haft en bild av hur den perfekta racebilen skulle se ut och här var den mitt framför mig. Egentligen hade jag inte råd, men detta är en chans man bara får en gång i livet om ens det. Så jag gjorde allt jag kunde för att lösa detta. Ringde Mattias på Autorismo och började fråga om bilen.
Hoppades att han skulle komma med något i stil med “den har varit krockad/smälld” för att jag skulle tappa suget för den, men det blev istället motsatt effekt. Jag märkte ganska snabbt att jag MÅSTE köpa den bilen. Den var helt enkelt för perfekt för att vara sann, det var som om någon byggt denna bil i väntan på att jag skulle hitta den. Så till slut lyckades jag lösa så ett köp kunde bli möjligt, och det blev det!
Härligt när det gick att lösa. När köpte du bilen?
-I december hämtade jag denna otroliga bil i Gävle. Och då bilen varit ståendes i många år var den inte redo för att köras med. Så det var där mitt jobb började. Service och underhåll är otroligt viktigt, och något jag sätter högt på prioriteringslistan. Så i vinter blev det en hel genomgång för att veta vad det är jag har att jobba med.
Först och främst ta reda på specifikationer på allt. Så lådan skickades till tillverkaren Tractive, som är ett svenskt företag, som plockade isär allt för kontroll, bytte två drev i förebyggande fall för att allt skulle vara i tipp topp skick. Sedan renoverade jag bromsoken och fick dem lackerade. Bytte alla oljor/vätskor. Bytte till Do88 vatten- och oljekylare. Fick tag på OZ Racing WTCC-fälgar som suttit på Cyan’s vinnarbilar i WTCC 2018. Fick dessa renoverade och omsvetsade så jag nu har 2st 18×9″, 4st 18×10″ och 2st 18×11″. Förmodligen de enda silvriga i världen då dem endast tillverkades för WTCC, och endast i 18×10″.
Precis innan jag köpte den blev den omlackerad i Alpinvit II så jag fick den folierad i min numera välkända Yokohama-dekor, likt min andra E46 M3. Fixade även till flera smådetaljer överallt på bilen, för detta ska bli min s.k. “Mona Lisa”.
Hur känns det nu då, efter första genomgången under vintern? Känner du dig klar?
-Jag kommer att utveckla denna vidare en hel del. Det som är gjort redan är till största del klockrent, men det finns ändå mycket att utveckla vidare och förfina. Så mitt slutgiltiga mål är att få till den mest fulländade och råa E46 M3, så nära perfekt som bara möjligt.
Vilken serie/klass kommer du att köra med bilen?
-Tanken är att köra i Pro Street-klassen i TimeAttackNu-serien, sen vet man aldrig vilka fler tävlingar eller klasser som öppnar upp sig efterhand. Men det är det första målet. Så småningom vill jag köra bilen på slicks som den är byggd för, men då vill jag först hitta en klass där den ändå kan vara konkurrenskraftig.
Du hade en bil som du var framgångsrik med innan denna också, eller hur?
-Hösten 2014 köpte jag en BMW E46 M3, manuel 2002 års modell i väldigt fint originalskick. Preppade sedan denna och renoverade för att börja köra på bana. Slipade ner hela golvet och lackade, blästrade och lackade chassit, bytte ALLT. Nya förstärkta drivaxlar, ledlager, aluminiumbussningar m.m. En av många beställningar var på över 250 artiklar, muttrar, bultar m.m.
Fick då höra från vissa “ska du verkligen göra den så fin när du ska köra på bana”, och det är klart. Jag har alltid sagt “gör det ordentligt eller inte alls”. Tycker ens bil ger ett stort intryck av personen som kör den.
Fick då nys om serien Time Attack som visade sig vara min chans att få uppleva drömmen om att få vara “racingförare”. För att se om jag själv var material nog att tävla så körde jag min första trackday hösten 2017 på Ring Knutstorp. Satte då ett mål att om jag klarar en varvtid under 1:20 så anmäler jag mig till serien året efter, klarade detta med ett tid på 1:18:4.
Så helt utan tidigare erfarenhet av motorsport, inte ens gokart, kastade jag mig in i elden och började tävla direkt. Och tur var ju det! Fick så otroligt mycket hjälp av många erfarna förare som gjorde att jag utvecklades otroligt snabbt. Och jag har alltid haft en egenskap att suga åt mig mycket information på kort tid, och lär mig väldigt snabbt. Satte ett mål att komma inom topp 10 en tävling första säsongen, krossade detta mål genom att komma 7’a första tävlingen, 9’a andra, 6’a, 7’a, och till slut 6’a igen.
Nu när jag hade fått en glimt av den potential där fanns satsade jag nu vidare för att vad det tål. Kan även nämna att eftersom alla banorna var helt nya för mig så var det otroligt mycket jobb och mycket pluggande för att lyckas med allt detta. Så otroligt intensiva tävlingshelger, men det är under press man får se vad man verkligen går för. Och idag vill jag ha pressen.
Andra säsongen började det på riktigt. Kvalade in som P3 första tävlingen med blev 4’a. Hade satt som mål för säsongen att komma inom topp 5, och redan första tävlingen var det avklarat.
Andra tävlingen blev min första pallplats, och vilken känsla att få bestiga podiet med en pokal i handen! Dvs en tredje plats. Fortsatte därefter med två ytterligare tredje platser efter det och avslutade säsongen med en andra plats! Helt sjukt! Andra gången jag körde på varje bana, och ett helt år sedan sist jag var på respektive bana.
Fick även på Mantorp träffa Time Attack-legenden Tomohiko “Under” Suzuki som tävlar i World Time Attack i Australien. Han åkte med mig ett pass, och blev imponerad av hur långt jag kommit på så kort tid. Han sa (genom sin tolk) att han hade inte kommit så långt när han kört i två år, och han sa även att jag hade bra körkontroll. Vilket var en stor ära att få höra av en som honom.
Med hjälp av sponsorerna fick jag till de sista detaljerna med bilen inför säsong nummer tre där jag totalt krossade allt motstånd! Började första tävlingen på Ring Knutstorp med att kvala in 1,5sek före tvåan under omväxlande väderförhållande. Vann med 1 sek till tvåan!
Andra tävlingen på Kinnekulle Ring tog jag nytt oofficiellt varvrekord för Club-klassen på träningsdagen. Blev påkörd under uppvärmningen på tävlingsdagen, men som tur endast en skadad fälg och framskärm. Fixade detta, men såklart sved det i hjärtat att se min M3 skadad.
Trots detta krossade jag det gamla varvrekordet på första varvet i kvalet, och varvet därefter blev det åter igen ett nytt varvrekord. I Q2 när de flesta körde långsammare tog jag åter igen nytt varvrekord och blev den enda i Club-klassen, som kör på gatdäck, någonsin att köra under 1:01 på Kinnekulle. Vann sedan med 0,8sek marginal till P2.
Tredje tävlingen vann jag med 1,3sek till nästa serietävlande på P3 (eftersom ett s.k. Wild Card / inhopp utom tävlan kom P2). Under King of Mantorp, som är en tävling utanför serien med ett annat reglemente, kom jag P2 där bilen som vann var en välkänd Club Challenge bil, dock endast med en marginal på 0,4sek på grund av ett misstag i sista sektorn för min del.
Hade vid detta laget till 95% redan tagit hem serien, men tog inte för givet och gjorde vad som krävdes sista tävlingshelgen och blev en av (om inte den) yngsta serievinnaren hittills, samt den förare med flest poäng av någon! Kom P5, med Wild Cards utom tävlan P1-P3, så en P2 plats i serien, och P2 sista tävlingen, med ett Wild Card på P1, så jag blev P1 inom serien. Så seriemässigt kan man säga 4st första platser med en andra plats där det var 0,05 sek marginal till ettan.
Denna BMW E46 M3 byggs nu vidare på och utvecklas. Lite längre framöver har jag tänkt att bygga om denna till en American LeMans BMW M3 GTR. Först på listan är att lätta cirka 100kg och montera en 6-växlad Samsonas dogbox växellåda, men även mycket annat.
Vad ser du som den nya bilens huvudsakliga styrkor jämför med den gamla?
-Det går inte att jämföra dem båda bilarna. A- och C-stolpen är detsamma, i stort sett nästan allt annat är helt olikt. Så hela bilen i sin helhet är något helt annat, och nu efter att få känna på den på bana förstår jag vilken enorm skillnad där är på en renodlad racebil och en ombyggd gatbil.
Är du nöjd efter att ha tagit den nya bilen från teori till praktik i testet på Ljungbyhed?
-Oh ja! Eftersom bilen varit ståendes i många år, och den är helt ny för mig så var det huvudsakliga att se så allt var tätt, inga läckage eller andra konstigheter nu efter allt jag gjort i vinter. Och det fungerade klockrent! Och dessutom fick jag den där goa känslan sista passet där man börjar bli bekväm med bilen och kan börja bygga upp lite tempo och bygga upp farten efterhand.
Fick du några saker att åtgärda innan tävlingspremiären?
-Märkte att generatorn inte laddade fullt, så det ska åtgärdas. Annars är allt i sin ordning. Sen är där saker som aerodynamiska detaljer som ska byggas. Så där återstår en del testande för att bli riktigt bekväm i bilen och ställa in den efter mig, för att sedan kunna prestera när det är skarpt läge. Jag vill bli bekväm i bilen för att kunna bygga upp farten succesivt, skynda långsamt som jag gjort sen början.
Eftersom ekonomin är så ansträngd som den är, och att jag är väldigt mån om mina bilar så vill jag köra på en så säkert och kontrollerat sätt som möjligt för att slippa onödiga avåkningar och ras som annars hade kunnat undvikas. Det skulle bromsa en både ekonomiskt och tidsmässigt. Men självklart finns där saker man inte kan påverka, ibland slår bara oturen till så det får man alltid vara medveten om.
När är det dags för tävlingspremiär?
-Kan säga att allt jag gör finns det en tanke bakom. Så en exakt tävlingspremiär är inte spikad ännu, men det jag kan säga är att jag är ännu inte färdig med min E46 M3. Innan M3 GTR projektet påbörjas finns där några saker som ska göras med den först.
Någon bana som du ser speciellt fram emot att köra på under säsongen?
-Då jag lägger mycket jobb på att utvecklas som förare inom alla områden tycker jag det är viktigt att minimera och helst eliminera sina svagheter. Bland dem är att inte ha någon bana man gillar mer eller mindre än en annan, utan att man kan anpassa sig till dem olika banorna.
Vad tycker du om livet inom racing, både förberedelser och själva tävlingsmomentet?
-Under de här åren har jag fått lära mig själv och fått visa vad jag kan åstadkomma under pressade situationer. Och bara det här att lära sig marknadsföra både sig själv och sina samarbetspartners på ett bra sätt. Ingen i min familj har hållit på med motorsport innan, så jag har verkligen fått börja på 0. Sedan att bygga en bil på rätt sätt vet många hur komplext det kan vara.
Sedan gillar jag känslan när man vet att man har alla medel för att ta hem vinsten, utan nu är det upp till en själv att sy ihop allt. Därför har jag alltid sagt att jag hoppas att alla konkurrenter har sina bästa förutsättningar, för jag vill se vem som förtjänar att stå längst upp på pallen. Vinner jag vill jag veta att det inte bara var tur just den gången utan för att man presterade.
Men det jag gillar är att få göra allt själv, och försöka ge mig själv så bra förutsättningar jag kan för att lyckas. Sen har jag under tävlingarna fått hjälp av mitt team jag kallar för Palmqvist Motorsport, bestående av mina föräldrar och vänner.
Utöver allt det så är jag en s.k. INFJ-personlighet, sägs vara 1-2% av befolkningen. Många tänker inte som jag gör. Jag gör inget av anledningen för att det ska vara “kul”, utan för att prestera och utvecklas. Sen är det givetvis kul, men det är inte av den anledningen jag gör vad jag gör. Min absolut största dröm i livet är att vara en racingförare, och jag vill kunna leva med att ha gett absolut att jag har och lite därtill för att komma så nära det jag kan.
Gillar också den mentala biten i motorsporten. Att kunna sätta sig i det rätta mentala mindset som krävs för att få fullt fokus. Bara det krävs mycket jobb. Och även att kunna styra sina tankar åt rätt håll, som att använda energin på rätt saker.
Har du några samarbetspartners du vill nämna?
-Utan all support jag fått senaste åren hade detta inte varit möjligt. Jag jobbar som Master Technician inom Volkswagen-koncernen och det är inte lätt att få ihop ekonomin på egen hand. Så där har samarbetspartnerna varit en otroligt viktigt del för att kunna göra så jag satsat en ännu större del av mina resurser på att utveckla bilarna och allt omkring det.
Varenda krona och timme jag har över läggs på denna satsning, och för mig finns det inget annat i fokus. Till skillnad från många andra som har familj osv har jag åsidosatt allt som inte hjälper mig vidare inom racingen. Kosta vad det kosta vill, det som ska göras ska göras. Så nu efter serievinsten laddar jag om för fullt för att kunna vara i ett konkurrenskraftigt läge åter igen.
Min huvudsponsor är Fälgfixarna, och under våren 2020 där jag knappt fick ihop ekonomin inför seriepreimiären var dem en viktig del. Därför är det så otroligt kul att få se resultaten efter så mycket slit! Och i huvudsak få bevisa för mig själv att även jag har potential att utvecklas som förare.
Men även alla andra sponsorer ska ha ett enormt stort tack och dem har alla varit en viktig del av mina framgångar hittills!
Yokohama Sverige, Rautamo Wheel Fashion ihop med KW Suspension Sverige, Oljemagasinet ihop med Castrol, Do88 AB, Chemical Guys Sverige, Stertman Motorsport, Framvagnsservice, Puretech AB, Weilvsion, Pålssons Åkeri i Kvidinge, TIAB.
Vi tackar Johan för hans utförliga berättelse om bilen och sitt tävlande och önskar lycka till framöver!
Text: Christer Hägglund
Foto: Oscar Malmlund