Under förra tävlingssäsongen valde ett antal svenska driftingteam att se sig utanför de svenska gränserna för att utvecklas i sin körning. Några valde att tävla i den polska serien Driftingowe Mistrzostwa Polski, kort och gott det lite vassare av de polska mästerskapen som kallas DMP.
Vi kommer undersöka lite om hur det var att tävla i serien och logistiken runt omkring den. Den första artikeln är baserad på en intervju med Rikard Andersson. Teamchef och pappa till Viktor Andersson som valde denna serie för att fortsatt utvecklas som förare.
Teamet hade länge tittat på alternativ för att tävla utomlands. Steget till kliva upp till DMEC kändes väl stort att ta, både tempomässigt och ekonomiskt så andra alternativ undersöktes.
Rikard tog kontakt med Pawel Korpulinski som tävlat ett antal säsonger inom svensk drifting och som har svenska anknytningar och diskuterade kring möjligheterna att tävla i Polen. Flera förare från södra Sverige tänkte samma sak och gjorde slag i saken och gjorde en satsning på serien 2024. Vid sidan av Viktor Andersson stod Philip Nawrocki och Viktor Wettemark på startlinjen.
Serien bestod av fyra deltävlingar där den längst söderut låg cirka 50 mil från färjelägret i Gdynia. Arrangemangen var väldigt bra uppstyrda och med välkomnande personal på plats. Trots olika modersmål så fungerade kommunikationen mellan arrangören och teamen mycket bra. Tävlingarna var i stil med små Gatebil event med många ”runt-omkring”-aktiviteter för publiken på plats, bland annat uppvisningar, bilutställningar och mycket mat och dryck. För de som följde tävlingarna på distans så höll livestreamen mycket hög kvalitet. Anledningen var att det var samma personal som skötte livesändningarna från DMEC. Enda minustecknet var att det enbart var en polsk speaker. Bedömningen var mycket uppstyrd och korrekt, med två bedömare från DMEC. Alla redan här förstår man nivån på serien och då har vi inte börjat beröra anläggningarna eller förarna.
Banorna i serien var snabba och tekniska så körningen var tvungen att ställas på sin spets för att föraren skulle vara konkurrenskraftig. Tre av deltävlingarna genomfördes på etablerade motorbanor och en genomfördes på en flygplats utanför Katowice med en betongsnitslad slinga. På finalen på Tor Poznan kördes banan fullt på fyran så det var inga små banor deltävlingarna kördes på.
Även om serien var en polsk sådan så lockades förare från övriga Europa. Vid sidan av de svenska förarna fanns team från Ukraina, Island, Tjeckien och Litauen representerade. I startlistan såg man förare kända från DMEC, så som Oleksni Holovnia, Marco Zakouril, Pawel Korpulinski, David Sposob, Jakup Krol. Att mästerskapet kallas för lilla DMEC är inte så förvånande.
Enligt Rikard så var sammanhållningen mycket stark mellan teamen vilket är kul att höra. Det fanns whats app grupper där det eftersöktes delar och hjälp under tävlingarna. Behövdes hjälp som inte fanns på banan så var de lokala förarna snabba med att förmedla kontakter till garage och dylikt i närheten. Allt för att så många som möjligt skulle få chansen att utmana varandra på banan.
Rikards och Viktors team jobbade ihop sig mycket bra under säsongen. Teamet hade en större trailer som åkte ner i god tid till deltävlingarna. Därefter flög de flesta ner och hyrde bilar för att ta sig runt i landet. Med sig hade de två mekaniker, spotter samt folk för den ack så viktiga markservicen. Denna uppbackning skapade goda förutsättningar för att Victor kunde fokusera på sin del, körningen.
Rikard summerar intervjun med att vill man köra en serie med mycket sätestid och hårt motstånd så är denna serie ett mycket bra alternativ.
Detta är en första av flera artiklar kopplade till Driftingowe Mistrzostwa Polski som vi kommer släppa allt eftersom, så håll utkik efter nästa del.
Text: Mattias Laago
Foto: Adam Kwiatkowski @kwiatkowski.art
Michał Staniszewski @mishka_s10i_photography
