Inför sista och avgörande dagen i Rally Sweden låg vi tvåa i klassen efter Nils och Karl-Erik i deras Amazon. Med ca 40km SS och 28 sekunders glapp insåg vi att det skulle bli mycket svårt att avancera. Under ett rally som detta är det mycket lättare att tappa tid.
Ut mot SS8, Brattby, en ca 1mil lång sträcka som gick ifrån att vara mycket stökig till att vara snabb. Ett återkommande inslag på rallyts sträckor. Här vart det att ligga i spåren och hålla ett stabilt tempo. Med en större respekt för guppen tog vi oss lite trevande igenom sträckan. Vi knappade in 4 sekunder på ledaren.
Under den efterföljande transporten så började bilen gå dåligt. Vi skulle träffa upp servicepersonalen för en remote service. Med bara några minuter långt stopp tankades bilen upp, tändstift byttes och tändningen justerades. Med andan i halsen drog vi iväg mot SS10 Långed. Motonr gick nu klart bättre.
Långed-sträckan hade vi inte kört recce på så här hade vi ingen koll på karaktären, utan fick förlita oss på arrangörsnoterna. Här kunde Martin sträcka ut PVn lite. Vägen var bättre och här gick det att köra rally på riktigt. En hel del sladd och lite för optimistisk fart in i ett vägbyte. Det var mycket folk på denna sträcka och många vinkade och hejade på oss. Riktigt kul att se detta från bilen. I mål på sträckan ser vi att vi tagit in ca. 15 sekunder på Nils. Nu skiljde det 9 sekunder inför sista sträckan.
Vi rullade direkt ner till SS11 Umeå. Det var ganska tyst i bilen. Vi var nog ganska fokuserade. Visst, målsättningen var ju pallen i tävlingen. En ganska blygsam målsättning då vi var tre startande i klassen.
11km kvar till målgång i Rally Sweden. En målgång i tävlingen var det absolut viktigaste, men hur mycket skulle vi våga ladda? Skulle vi kunna ta in tiden?
5, 4, 3, 2, 1, KÖR! Den ganska orytmiska sträckan forcerades ganska tufft. Bra attack. Martin ville göra ett försök och jag levererade noterna tydligt och i rätt tid. Då ser vi en röd Amazon ståendes i ett vägbyte. Nils och Karl-Erik hade fått punktering. Vi tog oss förbi och insåg att vi kunde släppa av lite på tempot. Nu var det bara att ta oss i mål som var fokus.
In på the Red Barn Arena och de sista svängarna på tävlingen. Här fanns det tre hopp som arrangören byggt upp. WRC bilarna flög ca 30m där. Det gjorde inte PVn. Inför hoppen hörde jag i intercomet “Ska vi hoppa?”. “Ja gör det” blev svaret från mig. Jag visste att Martins mål med Rally Sweden egentligen var att alla fyra hjulen skulle vara i luften över Colins Crest. Tyvärr lite svårt att lösa då tävlingen inte gick i Värmland, så absolut skulle han få hoppa.
Det var både glädje och lite sorg i bilen vid målgång. Även om vi vann klassen så kände vi med Nils och Karl-Erik som tappade sin plats på sista sträckan.
Facit för oss blev fyra sträcksegrar av sex möjliga. En klart bra tävling.
Men vad gör vi nu? Det pratas lite lätt om andra tävlingar men vi får se.
Hoppas att ni uppskattat våra artiklar om vår framfart.
Text: Mattias Laago
Foto: Mattias Laago, Ronnie Maxe